Tekst fra Svensk Galopp
Janos Tandari och Per Anders Gråberg i samband med prisutdelning i Tandari Classic. En serie där den mest framgångrika jockeyn i de Skandinaviska klassiska loppen under året vinner.
Janos Tandari var inte bara en fantastisk jockey och yrkesman med långt över 2000 segrar under en lång och framgångsrik karriär, han var dessutom förebilden för professionalism, yrkesstolthet, fair play, stil och mycket mer.
Janos kom till Sverige en vintersöndag för snart 50 år sedan och han blev snabbt tränarnas, ägarnas och inte minst spelarnas bästa vän. Han var ”superjockeyn” och när Täby Galopps arkiv gicks igenom inför sista tävlingsdagen insåg man snabbt så mycket spaltmeter som skrivits om Janos och vilken superjockey och megastjärna han var. I den lilla galoppsporten i Sverige var han sin tids stora stjärna och undertecknad minns fortfarande den första tävlingsdagen han skulle rida på Jägersro, tala om att all fokus var på en person och det var trångt kring ledvolten när denne, nästan mystiske, undantagsjockey skulle göra sin Jägersrodebut.
Klass är ett ord som ofta missbrukas. Janos hade äkta klass i allt han företog sig. I det stora och viktiga i livet men även i det mer påtagliga. En jockey skulle komma till banan väl förberedd till kropp och själ. Men han skulle även ha en nytvättat bil, borstade skor, snygg kostym med matchande sidenslips! Härliga tider när Janos var den naturliga kungen i jockeyrummet!
Under ett antal år bodde familjen Tandari på en fin gård i Vellinge. I samband med en fest fick några av oss gäster tillfälle att besöka Janos garage och verkstad, vi bara stod och gapade inför detta fulländade mästerverk.
Yrkesrollen och hästarna var nog så viktigt i Janos liv men viktigast var hans flickor Gudrun, Larissa och Natalie. Gjorde Janos allt för sin familj så gjorde familjen allt för Janos. Sällan har man sett en sådan ömsesidighet i relationerna som hos familjen Tandari.
För ett par år sedan började Janos att arbeta i galoppdomstolen och blev snabbt omtyckt både av kollegor som aktiva. Det kändes som Janos gillade rollen och trots en allt mer aggressiv sjukdom försökte Janos alltid att fullfölja. Har man åtagit sig något så har man ett ansvar!
På försommaren berättade Larissa att Janos sjukdom började ta ut sin rätt men att Janos hade tre saker som han skulle vilja uppleva innan finalen. Natalie skulle komma hem på besök från Australien, han skulle få fira sin 70-årsdag och arbeta i galoppdomstolen på det 100:e Derbyt. Som tur var, eller som Janos ville, fick han uppleva alla de tre händelserna och gladde sig mycket åt detta.
En av den skandinaviska galoppsportens största, viktigaste och mest populära personer har lämnat oss. Våra tankar går till Gudrun, Larissa och Natalie med familjer.
Själva plockar vi fram våra egna minnen med Janos, som så ofta inte bara handlar om att vinna, utan som även handlar om inspiration för att anstränga oss mer, för vår egen skull men framförallt för alla våra medmänniskors skull.
Bo Gillborg
Janos bästa vän Terje Finnbråtens minnestext:
"Min beste venn Janos døde i dag fredag 18. august etter å ha kjempet og kjempet over en lang tid.
Da Janos og Gudrun flyttet til Norge tidlig på 1970 tallet ble vi øyeblikkelig venner hele familien, Det gjaldt også barna våre som både ble bestevenner og fortsatt er det. Hele familien har fulgt hverandre, vi har vært sammen hele tiden, og flere ganger i året.
Etter at Janos flyttet tilbake til Sverige bodde han hos oss hver mandag og torsdag hele løpssesongen på Øvrevoll. Det var ikke få verdensproblemer som ble løst disse ukedagene.
Janos og jeg har gjort mye sammen utenfor sporten. Vi har fisket, fanget blåskjell og kreps, Janos har snekret og jeg har sett på. Vi har vært på hytteturer, vært på ferier sammen, vi har selvfølgelig også ridd sammen, ikke i løp riktignok, men i trening. Da Janos som trener sendte hester til Øvrevoll så var det ofte at han spurte meg om å ri de.
Janos den loyale, gode vennen er borte. Jeg savner deg allerede.
Terje Finnbråten
